Att äga flatcoated Retriever

Hur det är att äga en flattig, vimsig, flamsig, vild, tokig, hoppig, studsig flatcoated retriever.

Många tror verkligen att det är en skit jobbig hund att äga. Jag va själv lite rädd för att skaffa mig en flatcoated. Jag tittade på golden först, men tycker den rasen har blivit sönder avlad och det är så sjukt svårt att hitta en bra linje. Tittade på labradorer, men samma sak där. Och då fick jag tipset på en flatcoated retriever samt så fick jag träffa några stycken. Jag gick då hem, sökte igenom halva internet och läste all information som fanns om just rasen. Ju mer jag läste om rasen, ju mer blev jag intresserad. Så bestämde jag och min dåvarande sambo att vi skaffar en flatcoated.

Och jag må då säga att det är absolut ingenting jag ångrar idag. Många säger att det är en jobbig, hoppig, studsig hund. Ja visst är den lite gladare än andra raser, men hunden blir vad du gör den till. PRECIS som med vilken hund som helst. Håller du på att jobbar med hunden varjedag, några timmar om dagen så självklart kommer den att kräva mer för att vara nöjd och utvilad.
Och speciellt en flatcoated så står det i rasboken att man ska träna passivitet med den. Och det tycker jag är upp till varje individ. Som min äldsta så behöver jag inte det, hon tar det cool lugnt med det mesta. Medans den yngre behöver vara passiv för att lära sig att det inte ALLTID händer något liksom. För tar jag ut den äldre och tränar och den yngre får sitta kvar så SKRIKER hon. “Varför ska dom få ha kul och inte jag“ tänker hon. Men som sagt, man får alla olika individer. 
Idag har jag 2 stycken tikar, och det är absolut inte den sista. Planerna för nästa hund är redan på gång, bara jag har en karl och ett hus så blir det en till hund. ;)
Och jag tycker att mitt liv, mina dagar är så mycket mer händelserika med 2 hundar. Kanske inte bara för just att jag har flattar, men att jag har 2 livliga hundar. Ett liv utan hund? Nej jag kommer aldrig tänka tanken!

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Länkar